Hur långt kan man ta det?...

Svårt att sortera sina tankar, allting distraherar och tiden tickar iväg.

Inne på fjärde vegandagen, och jag lever fortfarande. Det var inte så krångligt som jag trodde, bara man verkligen ger sig fan på något så brukar det gå ganska bra. Har läst en del om veganism och har börjat inse vad det verkligen innebär - och hur svårt det faktiskt är att leva helt veganskt. Det är inte bara maten, långtifrån! Sånt som jag aldrig ens tänkt på. Läder visste jag ju, men andra saker. Ylle, t ex. Har en yllefilt som jag sover under varje natt, måste jag banna den? Stearin innehåller fårfett. Shellak. Kondomer innehåller kasein (mjölkprotein). För att inte tala om mina älskade akvarellpenslar med mårdhårborst. Plus alla livsmedelstillsatser,
E 322 osv, som kan vara animaliska. Sen har vi ju smink, hudvårdsprodukter, tvål och alla mediciner, som är testade på djur. Inte ens vitamintillskotten som jag bör ta som vegan är fria från djurdelar!

Det som jag går och grubblar över mest är nästan: hur långt ska jag ta det? Hur "militant" ska jag vara? Slutsatsen jag kommer fram till blir alltid: "men man får ju göra så gott man kan". Realistiskt, men skittrist! Verkigen skittrist!

Måste det alltid vara så? Måste man alltid liksom lägga sig halvvägs och säga "men jag gjorde ju så gott jag kunde"? Jag är egentligen inte så mycket för hängivenhet och övertygelse på gränsen till fanatism, det finns inga rätta svar och inga absoluta sanningar. Har svårt för hårdnackad övertygelse som ens vägrar erkänna att det finns andra vägar att gå, och detta inkluderar veganism. Men samtidigt är jag också full av beundran över de som verkligen är veganer ända in i själen, som vägrar använda något som skulle ha kunnat tillfoga djur skada, och som verkligen kämpar för sina ideal. Som köper svindyra produkter för att ingenting ska ha tillverkats av eller testats på djur. Jag är inte sån. Jag är nog alldeles för bekväm av mig för att ta det till den nivån. Sedan är ju projektet inte så långt heller. Hade det varit något som sträckte sig över ett år, dock, hade jag gärna pushat mig själv ännumer.