Jag betraktar härmed min gestaltning färdig! Här är ett collage med lite bilder från min gångna månad.
måndag 3 december 2007
Gestaltning färdig...
Efter total ignorering och motarbetning från blogger lyckas jag äntligen lägga upp min bild...
Jag betraktar härmed min gestaltning färdig! Här är ett collage med lite bilder från min gångna månad.
Jag betraktar härmed min gestaltning färdig! Här är ett collage med lite bilder från min gångna månad.
onsdag 28 november 2007
fredag 9 november 2007
torsdag 8 november 2007
En vecka
En vecka som vegan.
Tankarna snurrar som vanligt, och jag är frustrerad. Som vanligt.
Har gjort en liten liten liten aktion. Jag har varit lite militant. Känns bra. Jag skrev diverse veganska meddelanden ("Varning! Denna produkt baseras på döda kroppar", etc) på klisterlappar, och tryckte fast dem lite här och där i en stor mataffär. Finns dock inte bildbevis, då jag var alldeles för feg och paranoid för att våga ta kort också. Ska nog göra lite mer sånt, om jag vågar förstås!
Tankarna snurrar som vanligt, och jag är frustrerad. Som vanligt.
Har gjort en liten liten liten aktion. Jag har varit lite militant. Känns bra. Jag skrev diverse veganska meddelanden ("Varning! Denna produkt baseras på döda kroppar", etc) på klisterlappar, och tryckte fast dem lite här och där i en stor mataffär. Finns dock inte bildbevis, då jag var alldeles för feg och paranoid för att våga ta kort också. Ska nog göra lite mer sånt, om jag vågar förstås!
tisdag 6 november 2007
Dualism
Tudelning
Splittring
Tveeggat svärd
Mission
Korståg
Övertygelse
Fanatism
Morot
Piska
Morot
Piska
Utmaning
Jobbigt
Kärlek
Hat
Stolthet
Förtvivlan
Vegansk
Animalisk
Vegansk
Animalisk
Vegansk
Animalisk
.....
Splittring
Tveeggat svärd
Mission
Korståg
Övertygelse
Fanatism
Morot
Piska
Morot
Piska
Utmaning
Jobbigt
Kärlek
Hat
Stolthet
Förtvivlan
Vegansk
Animalisk
Vegansk
Animalisk
Vegansk
Animalisk
.....
måndag 5 november 2007
söndag 4 november 2007
Hur långt kan man ta det?...
Svårt att sortera sina tankar, allting distraherar och tiden tickar iväg.
Inne på fjärde vegandagen, och jag lever fortfarande. Det var inte så krångligt som jag trodde, bara man verkligen ger sig fan på något så brukar det gå ganska bra. Har läst en del om veganism och har börjat inse vad det verkligen innebär - och hur svårt det faktiskt är att leva helt veganskt. Det är inte bara maten, långtifrån! Sånt som jag aldrig ens tänkt på. Läder visste jag ju, men andra saker. Ylle, t ex. Har en yllefilt som jag sover under varje natt, måste jag banna den? Stearin innehåller fårfett. Shellak. Kondomer innehåller kasein (mjölkprotein). För att inte tala om mina älskade akvarellpenslar med mårdhårborst. Plus alla livsmedelstillsatser,
E 322 osv, som kan vara animaliska. Sen har vi ju smink, hudvårdsprodukter, tvål och alla mediciner, som är testade på djur. Inte ens vitamintillskotten som jag bör ta som vegan är fria från djurdelar!
Det som jag går och grubblar över mest är nästan: hur långt ska jag ta det? Hur "militant" ska jag vara? Slutsatsen jag kommer fram till blir alltid: "men man får ju göra så gott man kan". Realistiskt, men skittrist! Verkigen skittrist!
Måste det alltid vara så? Måste man alltid liksom lägga sig halvvägs och säga "men jag gjorde ju så gott jag kunde"? Jag är egentligen inte så mycket för hängivenhet och övertygelse på gränsen till fanatism, det finns inga rätta svar och inga absoluta sanningar. Har svårt för hårdnackad övertygelse som ens vägrar erkänna att det finns andra vägar att gå, och detta inkluderar veganism. Men samtidigt är jag också full av beundran över de som verkligen är veganer ända in i själen, som vägrar använda något som skulle ha kunnat tillfoga djur skada, och som verkligen kämpar för sina ideal. Som köper svindyra produkter för att ingenting ska ha tillverkats av eller testats på djur. Jag är inte sån. Jag är nog alldeles för bekväm av mig för att ta det till den nivån. Sedan är ju projektet inte så långt heller. Hade det varit något som sträckte sig över ett år, dock, hade jag gärna pushat mig själv ännumer.
Inne på fjärde vegandagen, och jag lever fortfarande. Det var inte så krångligt som jag trodde, bara man verkligen ger sig fan på något så brukar det gå ganska bra. Har läst en del om veganism och har börjat inse vad det verkligen innebär - och hur svårt det faktiskt är att leva helt veganskt. Det är inte bara maten, långtifrån! Sånt som jag aldrig ens tänkt på. Läder visste jag ju, men andra saker. Ylle, t ex. Har en yllefilt som jag sover under varje natt, måste jag banna den? Stearin innehåller fårfett. Shellak. Kondomer innehåller kasein (mjölkprotein). För att inte tala om mina älskade akvarellpenslar med mårdhårborst. Plus alla livsmedelstillsatser,
E 322 osv, som kan vara animaliska. Sen har vi ju smink, hudvårdsprodukter, tvål och alla mediciner, som är testade på djur. Inte ens vitamintillskotten som jag bör ta som vegan är fria från djurdelar!
Det som jag går och grubblar över mest är nästan: hur långt ska jag ta det? Hur "militant" ska jag vara? Slutsatsen jag kommer fram till blir alltid: "men man får ju göra så gott man kan". Realistiskt, men skittrist! Verkigen skittrist!
Måste det alltid vara så? Måste man alltid liksom lägga sig halvvägs och säga "men jag gjorde ju så gott jag kunde"? Jag är egentligen inte så mycket för hängivenhet och övertygelse på gränsen till fanatism, det finns inga rätta svar och inga absoluta sanningar. Har svårt för hårdnackad övertygelse som ens vägrar erkänna att det finns andra vägar att gå, och detta inkluderar veganism. Men samtidigt är jag också full av beundran över de som verkligen är veganer ända in i själen, som vägrar använda något som skulle ha kunnat tillfoga djur skada, och som verkligen kämpar för sina ideal. Som köper svindyra produkter för att ingenting ska ha tillverkats av eller testats på djur. Jag är inte sån. Jag är nog alldeles för bekväm av mig för att ta det till den nivån. Sedan är ju projektet inte så långt heller. Hade det varit något som sträckte sig över ett år, dock, hade jag gärna pushat mig själv ännumer.
torsdag 1 november 2007
Skal...
Människodjuret skalar noggrant av sig sin päls och tar sedan på sig pälsen från ett annat djur...Varför kan man ha på sig skinnbyxor, men inte ha hår på benen? Är det inte knäppt egentligen? Man gömmer sitt skal under en annan individs skal. Tänk om man kunde byta skal med varandra, hur hade det varit då? Om jag och en krokodil hade bytt skinn...
Jag tänker, alltså är jag...
Jag är vegan.
Smaka på ordet!
Vegan.
Vad kommer det att göra med mig? Kommer jag att bli en militant ecoanarkistfeministaktivistantirasistantinazisträttskämpe som demonstrerar, kastar gatsten, sprayar ner minkpälsar och bara klär mig i kläder från Myrorna? Bara lyssnar på world music, och allt ska vara underground och alternativ? Kommer jag i slutet av månaden finna mig själv med röda dreads och femton piercingar? Kommer jag hålla på med meditation och kristallhealing och känna mig ett med världsanden? Kommer jag gå med i en religiös sekt? Flytta in i ett kollektiv? Säga upp bekantskapen med min familj, för att de äter lammstek till middag? Är jag bara fördomsfull?...
Vem kommer jag att vara den 30 november? Kommer jag att vara samma människa som jag är idag, i början på min 30-dagarsresa? Kan man någonsin bli en annan människa än den man är? Kan man någonsin fortsätta vara samma människa? Finns det ett genuint jag, en oförstörbar kärna som alltid kommer förbli intakt vad man än gör, eller är jaget bara en omprocesserad avspegling av ens omgivning. Om jag har ett jag, ett ego, en kärna, har djur det också? Har alla levande organismer ett ego? Eller är det bara genom artefakter, teknologi, civilisation och förmågan att bli förolämpad och kränkt som man kan bli en individ? Var neandertalarna individer, eller var de ett med sin grupp? Var de ännu för nära besläktade djuren för att kunna bli medvetna om egot? Veganism handlar så mycket mer om bara maten, den är även ett värnande om alla livsformers rätt att leva på sin egna villkor, och att människor bara är en art bland alla andra på jorden. Blir man då ett djur när man slutar äta djur? Har jag lika mycket koppling till kråkor och blåmusslor som jag har till random person på stan, eller t o m mina nära och kära?
Smaka på ordet!
Vegan.
Vad kommer det att göra med mig? Kommer jag att bli en militant ecoanarkistfeministaktivistantirasistantinazisträttskämpe som demonstrerar, kastar gatsten, sprayar ner minkpälsar och bara klär mig i kläder från Myrorna? Bara lyssnar på world music, och allt ska vara underground och alternativ? Kommer jag i slutet av månaden finna mig själv med röda dreads och femton piercingar? Kommer jag hålla på med meditation och kristallhealing och känna mig ett med världsanden? Kommer jag gå med i en religiös sekt? Flytta in i ett kollektiv? Säga upp bekantskapen med min familj, för att de äter lammstek till middag? Är jag bara fördomsfull?...
Vem kommer jag att vara den 30 november? Kommer jag att vara samma människa som jag är idag, i början på min 30-dagarsresa? Kan man någonsin bli en annan människa än den man är? Kan man någonsin fortsätta vara samma människa? Finns det ett genuint jag, en oförstörbar kärna som alltid kommer förbli intakt vad man än gör, eller är jaget bara en omprocesserad avspegling av ens omgivning. Om jag har ett jag, ett ego, en kärna, har djur det också? Har alla levande organismer ett ego? Eller är det bara genom artefakter, teknologi, civilisation och förmågan att bli förolämpad och kränkt som man kan bli en individ? Var neandertalarna individer, eller var de ett med sin grupp? Var de ännu för nära besläktade djuren för att kunna bli medvetna om egot? Veganism handlar så mycket mer om bara maten, den är även ett värnande om alla livsformers rätt att leva på sin egna villkor, och att människor bara är en art bland alla andra på jorden. Blir man då ett djur när man slutar äta djur? Har jag lika mycket koppling till kråkor och blåmusslor som jag har till random person på stan, eller t o m mina nära och kära?
101 reasons why I'm a vegetarian
Intressant läsning för den som är intresserad!
http://www.vivavegie.org/vvi/pdf/101reas2005.pdf
http://www.vivavegie.org/vvi/pdf/101reas2005.pdf
BSE in America
Dec 30th 2003
From The Economist print edition
She developed paralysis, poor thing, after giving birth to an unusually large calf. That changed her status from milk producer to downer, the dairy industry's word for a cow unable to stand up. The United States Department of Agriculture (USDA) estimates that downers account for between 130,000 and 195,000 of the total of 35m cows slaughtered each year.
Her owner, the Sunny Dene Ranch dairy farm near Mabton, in Washington state, sent her to Vern's Moses Lake Meats. She was given a routine test for nervous-system diseases, killed, then shipped to Midway Meats in Centralia, also in Washington, for deboning. No one could have guessed she was about to be the cow who stole Christmas. The test, taken on December 9th but not fully analysed until December 22nd, froze America's $27-billion-a-year cattle industry, the world's largest producer of beef. This Holstein had tested positive for bovine spongiform encephalopathy (BSE), a fatal neuro-degenerative sickness popularly known as mad-cow disease and caused, it is thought, by rogue, mis-shapen proteins called prions. …
From The Economist print edition
She developed paralysis, poor thing, after giving birth to an unusually large calf. That changed her status from milk producer to downer, the dairy industry's word for a cow unable to stand up. The United States Department of Agriculture (USDA) estimates that downers account for between 130,000 and 195,000 of the total of 35m cows slaughtered each year.
Her owner, the Sunny Dene Ranch dairy farm near Mabton, in Washington state, sent her to Vern's Moses Lake Meats. She was given a routine test for nervous-system diseases, killed, then shipped to Midway Meats in Centralia, also in Washington, for deboning. No one could have guessed she was about to be the cow who stole Christmas. The test, taken on December 9th but not fully analysed until December 22nd, froze America's $27-billion-a-year cattle industry, the world's largest producer of beef. This Holstein had tested positive for bovine spongiform encephalopathy (BSE), a fatal neuro-degenerative sickness popularly known as mad-cow disease and caused, it is thought, by rogue, mis-shapen proteins called prions. …
De tio budorden...nä, inte riktigt, men typ.
The term philosophy is often used to mean a set of basic values and attitudes toward life, nature and society. In this sense, Veganism is a "Philosophy of Life," guided by what I envision as an essential core of values and principles:
| • | Vegans see life as a phenomenon to be treasured, revered and respected. We do not see animals as either "The Enemy" to be subdued, or the Materials for Food, Fabric or Fun that were put on Earth for human use. |
| • | Vegans see themselves as a part of the natural world, rather than its owners or its masters. |
| • | Veganism recognizes no expendable or superfluous species that humans are free to hurt or destroy. Species of life-forms need not justify their existence, nor plead for protection from extinction on the grounds of their potential usefulness as food or medicine for humans. We continue to be burdened and misguided by adages such as "A weed is a plant we have not yet found a use for." |
| • | Veganism acknowledges the intrinsic legitimacy of all life. It rejects any hierarchy of acceptable suffering among sentient creatures. It is no more acceptable to torment or kill creatures with "primitive nervous systems" than those with "highly developed nervous systems." The value of life to its possessor is the same, whether it be the life of a clam, a crayfish, a carp, a cow, a chicken, or a child. |
| • | Veganism understands that gentleness cannot be a product of violence, harmony cannot be a product of strife, and peace cannot be a product of contention and conflict. |
| • | Vegan ideals encompass much more than advocacy of a diet free of animal products, or a fervent defense of animal rights. Veganism excludes no sentient being–animal or human– from its commitment to compassionate, gentle benevolence. To show tender regard for the suffering of animals, yet treat humans with callous contempt, is a disheartening contradiction of Vegan principles. |
| • | John Muir, talking about the natural environment, once observed "Every time I bend down to pick something up, I find it is connected to something else." There is an equivalent "ecology" to our behavior. Everything we do connects to something else; every action touches on the world around us, either close at hand and noticeable, or far away and unperceived, immediate in its effect or distant in time. |
| • | If Veganism has a prime value, it is simply that life-respecting compassion overrides individual issues of custom, convenience, comfort or cuisine. |
| • | If there is a single article of faith, it is that commitment to Vegan values will bring us closer to a world in which the fate and fortune of a planet and all its life forms do not hang on the judgment or the generosity of one species. |
| • | If there is one single concept that both generates and sustains the meaning and the power of the Vegan world-view, it is found in the word mindfulness. As Vegans, we strive to be thoughtful, aware and concerned about the impact of our choices, our actions and our decisions. The fruit of this awareness is inner peace, the quiet strength of ethical confidence, and an uplifting sense of fulfillment. Kallhjärtat snott utan tillåtelse från http://www.veganvalues.org/ Förlåt...detta skapar stora konflikter inom mig... |
onsdag 31 oktober 2007
Labbråttan Sara
29/10
Har nu varit i skolan och haft ett litet snack med lärare Katti, jag var förvirrad och frustrerad, hade en massa idéer, men behövde få lite guidning. Jag hade kommit fram till ett antal ämnen som jag var intresserad av, och var även inne på att arbeta med flera av dem, men behövde råd. Här är mina ämnen:
Ordspråk och talesätt
Vegan i en månad
Organiskt och levande vs artificiellt och dött
Fantasi - verklighet
Virkning
Street art
Träd
Jag vet nu (typ) vad jag göra. Weelaa! Jag ska leka labbråtta på mig själv. Katti tyckte att det där med inre konflikter kunde bli för svårtillgängligt och att det kunde bli krångligt att förmedla på ett bra sätt, vilket jag håller med om, men ändå ville arbeta med på något sätt. Så vad jag har kommit fram till är typ, ändra livsstil i en månad. Inte riktigt så, men något åt det hållet.
Först och främst ska jag bli vegan i en månad. Detta är något som jag ändå skulle göra privat, som en prova-på-grej, men jag tänkte att jag kunde ha det som projektämne också, då det ju i allmänhet i samhället är ett oerhört konfliktfyllt ämne. Inga animaliska produkter alltså, och eftersom jag är en godisråtta, så blir det heller inget socker. *Flämt!* Vidare ska jag arbeta på andra sätt än jag tidigare gjort, och med andra saker. Riktigt hur detta ska te sig vet jag inte riktigt än, så det får jag klura vidare på, men jag tänker mig ändå att det kommer involvera en del av de ingångar jag skrev ovan. T ex: Mitt enda konstnärliga skapande kommer att vara virkning i kombination med träd, eller jag ska göra allt med fel hand. Jag är också mycket inne på street art, alltså konst i interaktion med omvärlden, och detta vill jag nog också få med. Får fundera vidare, jag har ett par dagar på mig att slipa på detaljerna, sätta ut några grundläggande förutsättningar. Den första november sätter det igång!
Har nu varit i skolan och haft ett litet snack med lärare Katti, jag var förvirrad och frustrerad, hade en massa idéer, men behövde få lite guidning. Jag hade kommit fram till ett antal ämnen som jag var intresserad av, och var även inne på att arbeta med flera av dem, men behövde råd. Här är mina ämnen:
Ordspråk och talesätt
Vegan i en månad
Organiskt och levande vs artificiellt och dött
Fantasi - verklighet
Virkning
Street art
Träd
Jag vet nu (typ) vad jag göra. Weelaa! Jag ska leka labbråtta på mig själv. Katti tyckte att det där med inre konflikter kunde bli för svårtillgängligt och att det kunde bli krångligt att förmedla på ett bra sätt, vilket jag håller med om, men ändå ville arbeta med på något sätt. Så vad jag har kommit fram till är typ, ändra livsstil i en månad. Inte riktigt så, men något åt det hållet.
Först och främst ska jag bli vegan i en månad. Detta är något som jag ändå skulle göra privat, som en prova-på-grej, men jag tänkte att jag kunde ha det som projektämne också, då det ju i allmänhet i samhället är ett oerhört konfliktfyllt ämne. Inga animaliska produkter alltså, och eftersom jag är en godisråtta, så blir det heller inget socker. *Flämt!* Vidare ska jag arbeta på andra sätt än jag tidigare gjort, och med andra saker. Riktigt hur detta ska te sig vet jag inte riktigt än, så det får jag klura vidare på, men jag tänker mig ändå att det kommer involvera en del av de ingångar jag skrev ovan. T ex: Mitt enda konstnärliga skapande kommer att vara virkning i kombination med träd, eller jag ska göra allt med fel hand. Jag är också mycket inne på street art, alltså konst i interaktion med omvärlden, och detta vill jag nog också få med. Får fundera vidare, jag har ett par dagar på mig att slipa på detaljerna, sätta ut några grundläggande förutsättningar. Den första november sätter det igång!
Grubbel, grubbel...
27/10
Så har en vecka gått på projektet och jag har fortfarande inte kommit på vad jag ska göra. Är fortfarande irriterad på hela upplägget, men det kommer väl klarna tids nog, bara jag sätter igång med arbetet kommer jag nog komma underfund med hur allt hänger ihop, och hur jag vill ha det. Men jag måste börja med gestaltningen och det har jag inte gjort. Jag har idéer, men inga klara val. Ett spår jag är inne på är höst, att gestalta årstiden vi är inne i, ta upp konflikten som finns mellan sommar och vinter, och även den konflikt som finns inom en, i det att sommaren är förbi, och den långa mörka vintern hägrar. Jag älskar hösten och hade gärna jobbat med det, men det känns inte riktigt som ett relevant ämne, så jag vet inte. En annan sak jag funderar på är om jag kanske ska arbeta med beställningar jag har fått. Dels en plansch till en pjäs, dels en tavla. Hmmm…
Bleh, det är för tamt, för mesigt, för...jag! Måste gräva lite djupare.
En sak som jag har tänkt på en del, är att låta konfliktmomentet vara det inom mig själv. Jag har en enerverande tendens att krångla till saker och ting, göra det svårare än det egentligen behöver vara. Skulle jag inte kunna låta konflikten vara den inneboende konflikten i mig själv? Den som ligger mellan skaparglädjen och nyfikenheten, och rädslan för att göra fel. Naturligtvis, eftersom detta är en utbildning, kommer allt vi gör här bli bedömt, och vid bedömning finns alltid vissa kriterier, inte rätt och fel, men lite mer bra och lite mindre bra. Jag har mycket svårt för att skapa fritt och kasta mig ut i det okända, om jag vet att mitt arbete kommer att bli bedömt och betygssatt, få en stämpel i pannan. Jag hade ju kunnat strunta i det, men jag finner det svårt. Sedan finns ju de inneboende kraven, den eviga kampen mot sig själv, och jag vet inte om det är så mycket bättre. Lite grand som Foucaults idé om panoptikon, självreglering. Alltså, jag hade kunnat arbeta med detta, och ha detta som konflikt, den motsättning i skolvärlden som finns mellan att dels skapa och utvecklas, testa på nya saker, och dels bli bedömd. Både i relation till mig själv personligen, och i relation till skolan i allmänhet. Skulle det funka? Hmmm, jag får se…
Så har en vecka gått på projektet och jag har fortfarande inte kommit på vad jag ska göra. Är fortfarande irriterad på hela upplägget, men det kommer väl klarna tids nog, bara jag sätter igång med arbetet kommer jag nog komma underfund med hur allt hänger ihop, och hur jag vill ha det. Men jag måste börja med gestaltningen och det har jag inte gjort. Jag har idéer, men inga klara val. Ett spår jag är inne på är höst, att gestalta årstiden vi är inne i, ta upp konflikten som finns mellan sommar och vinter, och även den konflikt som finns inom en, i det att sommaren är förbi, och den långa mörka vintern hägrar. Jag älskar hösten och hade gärna jobbat med det, men det känns inte riktigt som ett relevant ämne, så jag vet inte. En annan sak jag funderar på är om jag kanske ska arbeta med beställningar jag har fått. Dels en plansch till en pjäs, dels en tavla. Hmmm…
Bleh, det är för tamt, för mesigt, för...jag! Måste gräva lite djupare.
En sak som jag har tänkt på en del, är att låta konfliktmomentet vara det inom mig själv. Jag har en enerverande tendens att krångla till saker och ting, göra det svårare än det egentligen behöver vara. Skulle jag inte kunna låta konflikten vara den inneboende konflikten i mig själv? Den som ligger mellan skaparglädjen och nyfikenheten, och rädslan för att göra fel. Naturligtvis, eftersom detta är en utbildning, kommer allt vi gör här bli bedömt, och vid bedömning finns alltid vissa kriterier, inte rätt och fel, men lite mer bra och lite mindre bra. Jag har mycket svårt för att skapa fritt och kasta mig ut i det okända, om jag vet att mitt arbete kommer att bli bedömt och betygssatt, få en stämpel i pannan. Jag hade ju kunnat strunta i det, men jag finner det svårt. Sedan finns ju de inneboende kraven, den eviga kampen mot sig själv, och jag vet inte om det är så mycket bättre. Lite grand som Foucaults idé om panoptikon, självreglering. Alltså, jag hade kunnat arbeta med detta, och ha detta som konflikt, den motsättning i skolvärlden som finns mellan att dels skapa och utvecklas, testa på nya saker, och dels bli bedömd. Både i relation till mig själv personligen, och i relation till skolan i allmänhet. Skulle det funka? Hmmm, jag får se…
Nu sätter vi igång
23/10
Jahapp, så sätter då projektet igång. Som vanligt är jag totalförvirrad, och vet varken upp eller ner (inget nytt, alltså), men denna gång är jag även på lite smått dåligt humör. Efter introduktion och seminarium är jag bara mer förbryllad och mer upprörd, tycker att hela alltet känns oseriöst och lekskola, samtidigt som jag ännu inte lyckats få grepp om uppgiften. Meningen med upplägg osv är att vi inte ska bli styrda, kunna skapa fritt, inte tyngas ner, men jag tycker ändå att det känns väl löst och flummigt på sina ställen.
Jag fäster mig för mycket vid de tekniska, formella detaljerna, jag vet…
Jahapp, så sätter då projektet igång. Som vanligt är jag totalförvirrad, och vet varken upp eller ner (inget nytt, alltså), men denna gång är jag även på lite smått dåligt humör. Efter introduktion och seminarium är jag bara mer förbryllad och mer upprörd, tycker att hela alltet känns oseriöst och lekskola, samtidigt som jag ännu inte lyckats få grepp om uppgiften. Meningen med upplägg osv är att vi inte ska bli styrda, kunna skapa fritt, inte tyngas ner, men jag tycker ändå att det känns väl löst och flummigt på sina ställen.
Jag fäster mig för mycket vid de tekniska, formella detaljerna, jag vet…
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
